WWDIS-Kajsa

så. jävla. bra.

Hur det kändes att stå på Debban och höra Hammer I Miss You och It's so Easy live går inte att beskriva med ord. Inte heller Jockes blick när Jay drar upp en snubbe i publiken och hänger på honom sin gura, och hur Jocke drar ner Jay från scen och bär fram honom till mig för att jag skulle få känna lite på hans svett. Det finns inget jag kan säga för att få er att fatta hur mäktigt spelningen var, och hur jävla märkligt det känns att det är över nu.

Men! Vad fulla alla var, och vad roligt vi hade!
Roligast, vad jag kan minnas nu, är Krilles och Niklas ölbråk där de kastar glas på varandra i Bakfickan. Vakten blir asarg och vill slänga ut Niklas men det går ju inte för det är hans klubb! Därför får han istället gå och ställa sig i ett hörn. Med ryggen mot de andra.
Efter det bjöd Krille laget runt på jägerbombs och sen kan jag inte gå in på mer detaljer. What we did is secret.


På måndag ska jag ge cheferna en hundring för inträdet. Det där var alldeles för bra för att vara gratis.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0